Jag hade konstiga, svettiga drömmar inatt. Jag blev jagad av en armé av små kattungar, i trånga trappor. Varje gång jag trodde jag undkommit dem härde jag deras spinnande bakom mig. Plötsligt känner jag att jag faller. Jag vaknar upp med ett skrik alldeles kallsvettig. Jag biter hårt i min knoge, men smärtan får inte tomheten att försvinna.
Min tillvaro känns slapp och formlös, precis som min fru Susannes arsle.
Börjar jag tappa fotfästet?
Ikväll är det julfest, jag hoppas kunna få en sista stund i solen. Mina limerickar ska slå dem med häpnad!
Anders Johanson
Utan mål och mening
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar